Jag har funderat lite på vad mina kollegor har för betydelse för mig och vilken skillnad det är i mina två arbeten, dels som lärare på skolan och i mitt jobb som ensamföretagare, eller heter det egenföretagare?

På skolan är man ju oftast ensam vuxen i klassrummet men jag har turen att ha kanonkollegor som ger och tar emot tips och uppgifter utan prestige och bjuder på sig själva. Att ha en kultur på skolan där det är högt till tak och man kan gapskratta så tårarna rinner innan klockan är halv åtta på morgonen är guld värt.

” Här känner man att man alltid är bland vänner”, som en kollega (vän) i arbetslaget uttryckte sig häromdagen. Att veta att här hjälps vi åt med stort och smått, att folk vill mig väl och att man kan lita på varann ger trygghet och det måste ju gagna eleverna också…

Egenföretagare, utan kollegor, utan konkurrenter… ja, det är ensamt. MEN även om vi är långt ifrån varann geografiskt har vi nära kontakt med varann, vi som arbetar med MNRI i Sverige. Vi är en liten skara som har allt att vinna på att hjälpas åt, bolla idéer och stötta och lyfta varann när det känns motigt… Som sagt, det är fint att ha goda vänner som kollegor- TACK alla mina vänner- arbetskamrater och kollegor, nya som gamla, som gör/gjort att det är kul att gå till jobbet!