En i gänget

Mobbning = stress

Vi människor är flockdjur och det finns inget som är så hotfullt för oss som att bli utestängd ur en grupp och den sociala samvaron. Detta för att för länge sen var det en dödsdom att vara ensam, helt enkelt för att vi var beroende av andra för att överleva överhuvudtaget.

Jag slås ofta av att mina två jobb sammanflätas och ökar min förståelse från både ena och andra hållet…

I mitt lärarjobb blir jag bedrövad och arg när barnen/ungdomarna är elaka mot varann och säger och gör saker som tyvärr aldrig går att göra ogjorda och osagda…Vi, alla vuxna, har ett jättestort ansvar och tufft jobb att sätta gränser, prata med barnen och träna dem i social samvaro, att tänka på andra och vara schyssta mot varandra.

Hur viktigt detta jobb är blir jag smärtsamt medveten om i mitt jobb med stressreducering och stresshantering, när vuxna klienter ofta nämner att de varit mobbade under skoltiden och att de har minnena och känslorna av att vara utsatt, maktlös och ensam ständigt aktuella i sitt vuxenliv. De är många,  de som mår dåligt och fortfarande, många år efteråt, lider av kränkningar som hänt tidigt i livet.

Övervägande del av de kränkningar som förekommer i skolan vet vi sker på nätet där vuxna har alldeles för liten insyn i vad barnen/ungdomarna gör. En nuvarande kollega, som för 15 år sedan var min mentorselev, berättade att redan på den tiden fick tjejerna i klassen dickpics så gott som dagligen. “Men herregud, det är ju SJUKT. Varför sa ni inget?”, utbrast jag. “Vi var så vana att vi inte reagerade och hade en tanke på att berätta det för någon vuxen”.

Det var ju en tankeställare- “så vana” vid kränkningar och sexuella trakasserier….

Mobbing är skadligt och hälsofarligt och sätter djupa spår i en människas liv och därför ska vi varje dag i skolan jobba för att alla ska få känna att de är “en i gänget”…